Likabehandling

Likabehandling är en grundläggande rättighet, vilket i ett rättvist samhälle betyder att alla människor ska ha likvärdiga möjligheter till utbildning, arbete och olika tjänster. Ingen får diskrimineras på grund av utseende, religion, kön eller någon annan egenskap.

Enligt grundlagen är alla lika inför lagen. Samtidigt innehåller lagen ett allmänt förbud mot diskriminering. Det har dessutom stiftats en lag om likabehandling, nämligen diskrimineringslagen. Syftet med lagen är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering. Jämställdhetslagen i sin tur främjar jämställdheten mellan könen, där Finland varit en föregångare. I Finland fick kvinnor rösträtt 1907 som det andra landet i hela världen efter Nya Zeeland.

Det räcker dock inte enbart med lagbestämmelser om likabehandling för att göra samhället jämlikt. En del av diskrimineringen sker i samband med vardagliga möten och har ingenting att göra med lagar. Upplevelsen av diskriminering är alltid personlig. De vanligaste formerna av diskriminering i samhället är t.ex. glåpord, ovänligt bemötande och att man lämnas utanför.

Enligt de Eurobarometer-undersökningar som mäter diskriminering och som gjorts under de senaste åren anser finländarna att diskriminering på grund av etniskt ursprung är den vanligaste formen av diskriminering.

Likabehandling förutsätter också att man själv är aktiv

På papper betyder likabehandling att alla har samma mänskliga rättigheter och möjligheter att påverka i samhället. Det som tyvärr verkar vara karakteristiskt för det politiska deltagandet i Finland är att vissa människor deltar i mycket större grad än andra. De som också annars har det sämre ställt i samhället brukar delta mindre än andra i politiken. Detta är synd, eftersom det är särskilt viktigt att alla röster kan höras och tas i beaktande i beslutsfattandet.


Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0