12.5.2016

Seppo Körkkö: Ovttas – tillsammans…

Ibland känns det som om de unga inte riktigt skulle tas på allvar, trots att man under åren har skapat flera olika system för att höra de unga och öka deras möjligheter att delta. Vi här på ”toppen” har märkt att resultatet av tre multiplicerat med en i själva verket är mycket mer än tre. Nätverkande låter som en kliché, men sanningen är att det fungerar. När det är flera som står bakom ett ärende, ökar trovärdigheten betydligt. Och om ungdomar på riktigt vill få något till stånd på riksomfattande eller på landskapsnivå är samarbete en must.

Prolog (Saariselkä oktober 2006)

De ungas delegation i Ovttas 2006. Från vänster till höger: Inger-Elle Suoninen, Jenni Parpala, Tuomas-Aslak Juuso, Minna Lehtola, Markus Kallatsa, Henna Saarijärvi och Laura Seppälä. Foto: Auli Pietikäinen
De ungas delegation i Ovttas 2006. Från vänster till höger: Inger-Elle Suoninen, Jenni Parpala, Tuomas-Aslak Juuso, Minna Lehtola, Markus Kallatsa, Henna Saarijärvi och Laura Seppälä. Foto: Auli Pietikäinen

Åtta lappländska ungdomar möter EU:s chefer i ungdomsfrågor i samband med evenemanget Ovttas – Yhdessä! På uppdrag av värdsministeriet presenterar företrädare för Ranua, Sodankylä, Torneå och Enare kommuner samt föreningen för samiska ungdomar i Finland (Suomen Saamelaisnuorten yhdistys SSN) sina egna och gemensamma synpunkter för EU:s ungdomschefer. Utgångspunkten för mötet är utsökt: mötet leds av den 15-åriga Saariselkäflickan Jenni tillsammans med SSN:s dåvarande ordförande och unga sameaktivist Tuomas-Aslak. Mötet spårar ur på ett inspirerande sätt. Det uppstår en livlig diskussion, och de unga håller sig till vad som har överenskommits: var er själva, inget annat. Stå bakom era åsikter, tillsammans.

Iväg till Helsingfors med en petition i handen

å väg till riksdagen i november 2012. Dåvarande ordförande för Torneå ungdomsråd Jenna Lehtinen (vänst.) och dåvarande ordförande för Enare ungdomsfullmäktige Sunna Kokkonen. Foto: Seppo Körkkö
På väg till riksdagen i november 2012. Dåvarande ordförande för Torneå ungdomsråd Jenna Lehtinen (vänst.) och dåvarande ordförande för Enare ungdomsfullmäktige Sunna Kokkonen. Foto: Seppo Körkkö

Ovttas-andan lever vidare. Enare och Torneå fortsätter delaktighetssamarbetet med de unga på många olika sätt. Sametinget, som saknar ett system för att höra de unga, inleder med stöd av undervisningsministeriet ett projekt för att inrätta en ungdomsnämnd. Som resultat av detta inrättas det år 2011 ett ungdomsråd i anslutning till sametinget. Och när det en gång finns ett ungdomsråd i Enare, kan det förväntas samarbeta med andra. Det gör det också, nästan direkt. I första början ganska sporadiskt, men ändå. Detta är ett viktigt steg med tanke på senare händelser.

Torneå och Enare ordnar det första gemensamma riksdagsbesöket år 2010. Erfarenheten är så pass bra, att en ny resa ordnas 2012. Samtidigt råkar den dåvarande undervisningsministern föreslå nerskärningar i den yrkesmässiga utbildningen. I Lappland skulle detta ha betytt att nybörjarplatserna vid olika utbildningsprogram skärs ner med 27 procent. De unga anser att detta inte kan accepteras. Resan får en helt ny dimension: det ska tas ställning, påverkas.

Vi vuxna handledare tappar greppet helt och hållet: de unga ger sig ut på gatorna i Torneå och Enare och samlar in en petition med 1800 namn. Någon ringer oss och berättar att man på Yle:s radiokanal har rapporterat att vår delegation ska träffa undervisningsminister Jukka Gustafsson i Helsingfors. Jaså. De unga skulle kanske ha kunnat informera även mig och min ungdomsarbeteskollega Miku om detta…

Mötet som ursprungligen skulle hållas med en minister och en riksdagsledamot blir ett möte med två ministrar och alla lappländska riksdagsledamöter. Vårt gäng är de första som lyfter fram frågan, andra håller först på att planera sina åtgärder. Ärendet mottas väl och de unga är bestämda. I synnerhet för de unga ordförandena Sunna och Jenna är detta en oförglömlig upplevelse. Att faktiskt bli hörd i maktens kärna. Man kommer överens om att fortsättning följer år 2014.

Pohjonen Vinkkeli arbetar för ungdomar i norr

Ungdomsrepresentanterna i Pohjosen vinkkeli i KrutExpo 2014 (från vänster till höger):
Ungdomsrepresentanterna i Pohjosen vinkkeli i KrutExpo 2014 (från vänster till höger): Minna Lehtola, Sammeli Salonen, Oona Pennanen, Maria Peltonen och Samuli Juntti. Foto: Seppo Körkkö

Det är början av november 2014. Sametingets ungdomsråd har bjudits med på resan till Helsingfors för att påverka. Konceptet har ändrats. Gänget ska träffa undervisningsminister Krista Kiuru som i offentligheten har lyft fram frågan om att bilda livskraftiga gymnasier med minst 500 elever. De unga säger nej.

Det huvudsakliga syftet för resan är dock den utmärkta möjligheten att delta i landets största delaktighetsevenemang KrutExpo i Helsingfors. Och inte bara för att följa med, utan för att ha en egen avdelning och tala vid evenemanget. Inte illa! Gruppen har anmält sig under namnet Pohjoinen Ulottuvuus (Den nordiska dimensionen). Namnet finns på finska och på alla samiska språken, och, på tornedalingarnas krav, även på meänkieli: Pohjonen Vinkkeli. Detta namn har Helsingfors ungdomscentral plockat upp på sina programlistor. Fint, så behöver man inte bråka om den saken.

Politik är på agendan i högre grad än förut. Riksdagen är stängd, och som en nödlösning skickas gänget ut på en ungdomspolitisk stadsorientering där de unga besöker olika politiska ungdomsorganisationers centralbyråer i små grupper. Denna lösning visar sig vara bättre än förväntat. De unga identifierar sig med varandra, och därmed blir även denna turné en värdefull upplevelse för Vinkkelis unga deltagare.

Halvt av misstag, utan strategi

Också denna resa lever vidare. Möten ordnas tillsammans och enskilt, erfarenheterna analyseras och det diskuteras om Pohjonen Vinkkeli har någon framtid. Visst har den det.

Följande resa för att påverka ordnas i november 2016 och förberedelserna inleds redan under hösten 2015. Konceptet har återigen ändrats: programmet ordnas självständigt och olika instanser ska bjudas in till en regionpolitisk diskussion om frågor som gäller de unga. Temana har valts, och arbetsfördelningen är klar. Temana hålls hemliga, men utgångspunkten är olik från förut: det är fråga om mer än bara att motsätta sig något man inte accepterar. Det är fråga om hurdan framtid ungdomar i norr vill ha.

Projektet ordnas i samarbete med bl.a. Helsingfors och Esbo ungdomsväsen. Utifrån Expoerfarenheten ordnas det möten mellan unga påverkare i norr och deras kollegor inom huvudstadsregionen. Häftigt. Och allt detta har på riktigt åstadkommits halvt av misstag, utan någon färdig strategi. Strategin har formats an efter, längs vägen. Arbetet har framskridit systematiskt med ungdomarna i spetsen, och den röda tråden har varit att när man får en chans att ta ställning, så tar man den.

Så enkelt är det.

Läs mer:

Skribenten Seppo Körkkö arbetar som ungdomssekreterare och delaktighetshandledare vid Enare kommun.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *